I påskas så var min kära mormor i sitt essä, tanten bli 90 år nästa söndag och är en riktigt krut gumma.

Jag: Är kebab får?

Mamma: Det ska väl vara får men frågan är om det inte är nöt här.

Mormor: Alltså jag fattar inte hur ni kan äta det där, jag menar det kan ju vara vad som helst.
Det skulle lika gärna kunna vara geopard.

Hon har alltid så mycket att berätta, och det är så kul hur hon ser livet på ett helt annat sätt än vad vi gör, så jag hittade den perfekta boken.  Ett sätt att dokumentera hennes liv och hennes uppväxt, för det är ju så svårt att komma ihåg allt hon berättar.


  
 
Det står på framsidan, En fyll-i-bok för dig själv eller för någon som du vill ska berätta om sitt liv. Minnen du vill ska leva vidare.