Nu sitter den där igen, den jäkla luggen som jag alltid ångrar när jag har klippt den men alltid vill ha när jag har längre lugg.

Men vad gör det om 100 år!?

Förmodligen ingenting.

Eller så är det bra.

Det kanske blir o pratas om hundra år och säga


-Jaha det var hon som aldrig visste om hon skulle ha lång eller kort lugg. 

Och på så sätt blir jag flickan med luggen som aldrig glöms bort.

Eller nej, kanske inte.