Igår blev jag som ett trollslag värsta naturmänniskan.

Man kan ju inte direkt säga att vädret var på våran sida.

Efter mycket om och men så gav jag och L oss ut i båten och vitjade som det så fint heter ( vet dock inte hur det fina ordet stavas) i ös regn, kändes som om vi hade varit borta i 2.3 h innan vi kom tillbaka.

L tyckte till och med att det gungade när vi kom tillbaka till land, själv kände jag mig lite yr redan ute till sjös eftersom vi snurrade runt samma bur flera gånger för att vi inte fick tag på den.

Men tydligen så kände vi oss väldigt stolta och duktiga ändå, för när det var dags kl 1 i natt och ingen annan kände sig manad att ge sig ut så har man en röst.

-Vi tar det!!!

Japp det var tydligen min röst.  

                         
                             Värsta kräft tjejen