Herregud vad svårtflörtad jag var igår på att få mig på body combaten.

Jag försökte komma på ursäkt efter ursäkt, men insåg efter ett tag att ingen ursäkt höll så det var bara att pallra sig dit.

Med väldigt tunga steg som ville vända varje sekund så tog jag mig ned. Och väldigt glad blev jag för det, och helst efteråt. Sjukt drygt var det, men också sjukt skönt.

Börjar nu känna hur träningsvärken kommer smygandes.

Och nästa gång så kommer jag säkerligen gå en omgång med mig själv igen innan jag tar mig dit.

Konstigt det där när jag egentligen tycker om det.