För ett år sen så höll jag precis på att anpassa mig för ett halvår som Zürichbo, trodde aldrig att jag skulle sakna den staden.

Visst jag klarar mig fin fint utan dubbad tv,att ha familjekontakt via skype, dyr mat och att leva utan saltlakrits.


Men samtidigt så var det ens hem för en tid, så ibland kan jag faktiskt längta tillbaka lite. Detta skulle jag dock aldrig erkänna för L då han direkt skulle börja packa och säga upp lägenheten. Han trivdes så bra att han skulle kunna tänka sig att bo där ett längre tag.

Jag känner absolut att jag vill åka tillbaka på en långweekend, men  det räcker bra för mig.